Bebis

Har svårt att sätta ord på det..

Visst va det halt ofattbart stort när vi fick reda på att vi var gravida, tårarna rann de vill jag lova..
Oj Oj vilken känsla... Stort, ofattbart, underbart och samtidigt skrämmande, listan kan bli lååång.

Men det är nu på de senaste veckorna som det har blivit ännu större ännu mer overkligt, helt sjukt ju!

Om ca en månad kommer jag hålla vårt barn i famnen , pussa på, lukta på, sjunga för bara helt enkelt älska vår/vårt lilla underverk.

Jösses kan inte riktigt fatta att det e så snart.....

Är så lyckligt lottad att jag har fått den äran att för göra detta tillsamman med en sådan underbar och fantastisk människa som min Sanna, du kommer bli en underbar mor.... 

På torsdag skall vi åter igen till förlossningen för att vända lilla bebis, vi hoppas på det bästa.

Både jag och Sanna är både arga och besvikna på vår barnmorska som "glömde" att informera att det finns en risk om än lite att ett vändningsförsök kan sätta igång förlossningen och att det då skulle kunde leda till ett akut kejsarsnitt, hade vart en mindre trevlig överraskning om det hade hänt.

Det ska hon få höra va så säkra..

Det mesta börjar falla på plats i förberedelserna, e la mest barnvagnen, bilstolen och airbagen i bilen som skall fixas..

Som sagt helt ofattbart att jag snart kommer hålla ett litet liv i min famn som jag har vart med och gjort en avbild av oss ett avtryck i historien........

Vill passa på att tacka alla människor som ställer upp och finns runt om kring oss.

Ingen nämnd ingen glömd, ni vet vilka ni är....